13:e april

jag har ingen aning om ens vart jag ska börja..

men den 5 april 2011 kl 08,00 tog min mamma sitt sista andetag.
min älskade älskade mamma..

jag kan inte ens fatta det. eller ja. ibland kan jag förstå det.
allting går som i vågor..

jag tänkte skriva här allting som hände mig dom sista dagarna.
om ni inte vill läsa så kan ni sluta här.
vill mest ha det för mig själv. därför jag skriver det. så att jag alltid kan spara det.
orkar då fan inte skaffa en privat blogg bara för att skriva ner sånt som jag inte vill att andra ska läsa.
ni får tåla det eller så får ni sluta läsa nu.

jag tänker börja den här berättelsen efter jag kom hem från stockholm efter att ha spelat handbollsmatch (f.ö en kvalmatch för att ta oss upp till allsvenskan för första gången, det var endast därför jag ens följde med) den 24:e mars.
mamma var ganska dålig innan jag åkte.
jag kom hem den 23:e mars på kvällen.
på torsdagen åkte jag till mamma direkt när jag vaknade. eller ja, anders ringde väl och väckte mig (som han gjort den senaste veckan då) kl 09,00. han hämtade mig och så var jag med mamma hela dagen.
hon var jätteklar i huvudet den dagen. hon pratade och pratade och visste exakt vad hon pratade om. bara innan jag åkte till sthlm så var hon ganska så vimsig och kom inte ihåg saker så bra.
tydligen blev det så för att hon åt så starka morfintabletter och andra starka tabletter.
men just den här dagen. torsdagen den 24:e mars. då var hon så klar i huvudet.
det gick att prata med henne som det alltid annars har gjort.
det var så himla skönt att se henne så.
och det är ett starkt minne som jag kommer bära med mig.
vi gjorde blandannat mat där vid 16,00-tiden till anders skulle komma hem från jobbet.
och elin gick i skola och kom hem ungefär samma tid.
så jag var med mamma hela den dagen, ensam med henne.
vi lagade iaf mat. blodpudding med bacon och ägg blev det.
vi var tvugna att tina upp blodpuddingen för att den hade varit i frysen, haha.
och sen när vi skulle skära den där jävla blodpuddingen efter den varit i mikron en stund så gick det åt helvete. den föll i tusen bitar och det var omöjligt att skära den i såna där fina bitar som man brukar.
så vi skar den i tusen småbitar, hahaha... fyfan det SÅG  då inte gott ut!
men den smakade då samma!
denna dagen hann vi också ta en massa jävla fula bilder på oss via en app på min iphone!
åh herregud vad vi skrattade! det var så himla längesen jag såg mamma skratta sådär mycket!
vi skrattade så vi hade ont i magen och allt kändes för några minuter exakt som vanligt när vi träffades! alltid skratt och svammel. som det alltid var när vi var med varandra. vi älskade att vara i varandras sällskap och man behövde aldrig låtsas vara någon annan. jag och mamma var alltid oss själva som mest när vi umgicks med varandra..

på fredagen så åkte jag dit som vanligt på morgonen när jag vaknade. jag städade mammas garderob också på fredagen medans hon vilade i soffan (tror jag det var). och hon blev så himla glad.
hon skrev ett sms sen på kvällen: tack min lilla ängel! stod det bl.a i det sms:et. sen åt jag middag hos pappa och sov hemma.
på lördagen den 26:e mars så åkte jag dit på morgonen innan matchen mot Gustavsberg. vi hade samling kl 13 kommer jag ihåg.
medans jag var hos mamma på f.m så tvättade vi mammas hår.
mamma har alltid varit väldigt noga med hur hennes hår såg ut. hihi. och det var längesen hon hade tvättat det för hon orkade inte göra det själv nu för tiden och jag hade lovat henne att göra det åt henne snart.
men just den här dagen så var vi ensam hemma (elin låg o sov och anders var o fiskade). då sa jag åt henne att nä mamma nu går vi och fixar ditt hår!
så sagt och gjort.
vi behövde dock ställa en stol bakom henne som hon satte sig ned och vilade på i några minuter ibland när det blev för jobbigt..
kommer ihåg att jag kände denna klump i magen när hon blev vinglig och inte orkade stå på benen längre och sa att hon var tvungen att sätta sig ned.
 
här tar inlägget slut. detta skrev jag den 13:e april 2011. hittade detta i utkorgen här på min blogg och kände att jag ville publicera det här nu.
har suttit och lyssnat på en massa låtar som gör att jag tänker på mamma lite extra mycket..
taylor swift - breathe är en av dom.
sedan så hade vi denna låt på mammas begravning, hon älskade den låten och sa några gånger (innan hon blev sjuk sista gången) att hon skulle vilja ha den på sin begravning, Sarah Dawn Finer - Moving on.
Just taylor swift-låten lyssnade jag och elin väldigt mycket på. eller det var faktiskt elin som spelade upp låten för mig och det är helt sjukt hur mycket den passade in på mig just nu. eller på mamma rättare sagt. hur himla mycket jag saknar henne. 
 
"Music starts playin' like the end of a sad movie
It's the kinda ending you don't really wanna see
'Cause it's tragedy and it'll only bring you down
Now I don't know what to be without you around

And we know it's never simple, never easy
Never a clean break, no one here to save me
You're the only thing I know like the back of my hand

And I can't breathe
Without you, but I have to
Breathe
Without you, but I have to.."
 

Och varför mamma gillade Moving on så mycket var för att hon ville nog att vi skulle gå vidare i våra liv även när hon var borta.att vi skulle vara starka. jag är helt säker på att det var det hon menade när hon berättade om den här låten för oss.
åh jag får så sjukt många minnen när jag läser texten här uppe som jag hade skrivit den 13:e april 2011!
önskar att jag hade orkat då att skriva färdigt om dom sista dagarna med mamma.. för idag kommer jag inte alls ihåg såna där detaljer som jag gjorde då.
men jag har allt det viktiga inom mig. mamma lever med mig varje dag. för mig är hon inte död, hon finns här hela tiden. som en extra lysande stjärna som alltid syns på himlen..
jag kan sakna att kunna gå förbi henne varje dag. att alltid kunna prata med mamma om allt som händer i mitt liv, att skratta och svamla och gorma som bara vi kunde göra!
jag tänker ofta på att jag kanske var en av dom få bästa vänner som min mamma egentligen hade. och när jag tänker efter så hade hon fan inga andra. ingen som följde med henne på jobbiga cellgifter eller samtal med doktorn. det var anders och jag som fick ta den rollen. mest anders när det gällde just såna grejer, mamma ville aldrig att jag skulle följa med när hon skulle träffa överläkaren och när hon gjorde cellgifter så tyckte hon bara att det var onödigt att jag följde med. och hon sa åt på skarpen. NEJ.
fast nångång fick jag följa med på andra grejer. vet att hon skulle göra en röntgen en gång och då fick hon nått kontrast insprutat och då var vi tvugna att vänta i flera timmar innan rönten kunde göras, så då hängde vi på sunderbyn och satt och tittade på människor och löste korsord och skrattade åt folk. haha så typiskt mig och mamma :) 
 
jag saknar min bästa vän hela tiden. min bästa vän i hela världen!
jag önskar varje sekund av varje dag att hon var här med oss.
 
puss på dig mamma. jag hoppas att du får en underbar jul uppe i himlen med din pappa och viveka och ally och alla andra som har fått lämna oss alldeles för tidigt. 
 
imorgon ska vi på norrigården med anders & eva och massa släkt från anders sida. såsom åsa & lars och klara. ska bli kul att träffa alla. blir ju inte så ofta. tyvärr. så då tänker jag en massa mer på mamma också.. 
nåja. 
 
nu kom alle hem från personalfesten så nu ska vi hinna mysa innan vi ska sova.
tack mamma för att du skickade alle till mig, jag lovar dig, du hade älskat honom lika mycket som jag gör!
(fast det vet du nog redan!)
Trackback
RSS 2.0