25:e mars
jag tänkte just skriva en lista på saker jag hellre hade varit ledsen över.
som att få mitt hjärta brustet av min pojkvän.
HERREGUD, det går öööver! du hinner ha 1000 pojkvänner innan du äntligen hittar den rätta.
som att förlora en handbollsmatch?
HERREGUD, det är bara ett spel!
att ha vinterkräksjukan.
HERREGUD, det går ööver!
men då kom jag att tänka lite. jag kan inte vara less på folk som klagar över såna grejer.
för alla har vi våra olika problem.
för vissa människor är det hela världen att förlora sin pojkvän när man är 17 år.
men för MIG skulle det vara en skit i rymden.
för vissa människor är det en undergång när man förlorar en match.
för MIG betyder det bara att jag snart är hemma igen och kan bry mig om sånt som är viktigt.
man måste ändå kunna acceptera hur olika folk tänker.
det gör jag.
men snälla gud.
gör så att mamma blir frisk och så att hon inte dör 50 år tidigare än vad hon borde.
snälla gud gör så att jag får vinterkräksjukan istället.
världen är ganska så orättvis kan jag tycka.
11:e mars
och det vet jag att den aldrig kommer göra.
min mamma är "svårt sjuk" som alla på sjukhuset säger.
hon har fått en vit pärm som folk på palliativa avdelningen får.
jag har insett att min mamma är väldigt sjuk.
och det finns absolut ingenting jag kan göra åt det.
jag kan bara finnas här för henne.
och hoppas att hon ska slippa ha ont.
jag försöker att göra normala grejer. som att träna handboll.
inte ens det hjälper. jag som brukar längta till träningarna, känner ingenting längre.
som att jag inte ens är där..
jag tänker så himla mycket att snart finns det inte plats för mer tankar.
jag önskar bara att jag vaknar upp och märker att allt bara är en hemsk jävla mardröm.
för exakt så känns det.
som en mörk jävla mardröm.
men det sista som lämnar människan är hoppet!..... visst då?
min mamma är min bästa vän, jag älskar dej!
