alltså. jag har nu funderat mycket om jag ska orka skriva något om allt som händer inom handbollen. men nu får det fan vara nog. jag är så jävla less och så jävla arg så jag finner inga ord.
så, här har ni min åsikt om vad som händer.

för det första, så kan jag inte, JAG KAN VERKLIGEN INTE FÖRSTÅ, varför i all sin dar inte bbk vill slå ihop sig med kroken? varför skulle man inte vilja spela i div II när det är den enda chansen som finns kvar?
vem strävar efter att få spela träningsmatcher söderut, när man kan satsa i div II och försöka ta sig upp i div I igen?
jo, det ska jag tala om för er.
det är all den här jävla skiten om kroken vs. bbk. och TRO MIG, såna känslor finns fortfarande kvar hos många. för mig skulle det inte spela någon som helst roll vilket lag jag spelade under. jag har själv varit i bbk, för att det var den enda chansen för att få spela. och ja, om man vill satsa så ska man väl ändå spela där man kan?
jag har aldrig riktigt förstått själva grejen kroken vs. bbk. visst, det är en extra grej när man spelar derby, men utanför planen? vem fan orkar bry sig i vilket lag någon spelar i? såna fasoner höll man på med när man var 10 år. inte när man är 18 eller 20.
självklart har jag kroken i mitt hjärta, så kommer det alltid vara. så är det för alla och deras moderklubb. men om inte chansen finns, då måste man väl söka sig någonannanstans?
jag förstår bara inte. jag gör verkligen inte det.
tom på träningarna, man kände sig så jävla.. ja jag vet inte. svårt att förklara. unwanted? ja. man kände sig bara ivägen. var detta pga denna anda, kroken vs. bbk? jag vet inte. jag tyckte bara att det var jävligt trist.
jag menar, inte fan är jag den som gömmer mig i ett hörn.
antingen så hatar dom mig som person, eller så har det med kroken vs. bbk att göra.
och om så är fallet så är det tamefan i mig patetiskt.
jag har absolut ingenting emot någon spelare i bbk måste jag ju bara göra klart för er. tvärtom, många av dom hade jag likaså kunnat vara nära vän med. det enda jag har emot är den här andan. bbk vs. kroken. när ska den försvinna? när ska man sluta hata varandra för att man inte spelar i samma lag? när ska man växa upp?

så nu är vi vid den punkten där vi i kroken är 8-9 spelare på träningarna, och bbk 10-12 (?).
alltså vet ni. jag skiter så jävla mycket i vad laget skulle heta så jag hade likaså kunnat heta BBK nu i div II bara för att få träna 17-20 stycken. för att få en riktig träning. för att kunna utvecklas.
tydligen verkar jag vara väldigt ensam om detta.

nåja, vi har jävligt roligt på träningarna nu igen. kent är den absolut bästa tränare jag nånsin haft och det tänker jag inte sticka under stolen med. jag är stolt att ha honom som min tränare. absolut.
sen, mina tjejer. we can do this ; ) vi spelar för att ha roligt och sen ser vi hur långt det bär oss. vi får hålla tummarna bara att ingen blir sjuk! haha.
seriepremiär nästa torsdag, hemma. mot lillpiteå! spännande.

annars då, jaa. jag har slutat jobba på rönkan nu iaf. visst kan jag sakna det, men inte är det då arbetstiderna jag saknar. dom höll på att äta upp mig inifrån. så nu är jag ute på marknaden igen, alla kära arbetsgivare!
livet rullar på, jag är lycklig. för första gången på väldigt länge är jag riktigt lycklig.
bor kvar hos pappa, och min nya bästa vän är min syster och hennes vänner. hehe.

trots att jag mår så bra just nu, lycklig osv så kan jag inte låta bli att känna mig så fruktansvärt ensam..
jag saknar att ha en tjejkväll med mina nära vänner. att ligga en hel kväll och snacka skit och äta en massa gotta och skratta till man får ont i magen. åh. vad jag saknar det. åh vad jag saknar dom.
ibland kan det bli riktigt jobbigt faktiskt. det går i perioder.
helt seriöst, alla mina nära vänner bor i göteborg. det finns typ ingen kvar. ingen som jag kan umgås med bara sådär. så känns det. lite hopplöst ibland, men....... 
tack för att du finns. ingen får mig att le så som du gör.