idag är bara en sån jävla tung dag. tårarna kan inte sluta rinna och jag känner mig helt slut i kroppen.. det känns som att mitt huvud väger 100 kilo och att jag bara vill lägga mig under täcket och aldrig mer vakna upp.. såhär dåligt har jag fan aldrig mått.. allt känns så fruktansvärt vemodigt och jag går runt och har ont i magen hela dagarna.. ni vet, sån där ont i magen som man inte kan göra något åt.. sån där magont som känns att det kommer äta upp dig inifrån.....

jag är så jävla glad att jag har mina vänner & min familj just nu.
utan dom skulle jag inte orka en enda sekund till...

extra tack till emmy som idag hjälpte mig (jag vet alltid vart jag har henne),
mamma (och anders) som kom förbi med en chokladmuffins,
sandra som skrev ett sånt fint kort att jag började storlipa (igen) och gödde mig med glass som jag fick äta helt själv (höll förövrigt på att spy),
pappa & lena som tar emot mig med öppna armar..


jag önskar det fanns nått jag kunde göra så att allt bara skulle bli lättare.. det absolut sista jag vill är att någon annan än jag själv ska vara ledsen.. ibland kan man bara inte rå för sina känslor.. jag KAN verkligen inte tvinga mig själv till att tycka om någon annan.. det går bara inte. ni hör ju själv hur det låter.. hur mycket jag än VILL, så går det fan inte..
 fan jag orkar inte mer..


vill bara vakna upp och inse att allt är världens värsta mardröm!!! nog för att jag vet att jag gör rätt,.. jag måste agera. jag måste få tänka. få vara ensam.. ensam med alla mina jävla tankar. det är nog mycket som carin säger, ens garderob säger allt om hur en människas liv är. jag kanske inte behöver tala om att min garderob ser ut som andra världskriget...... fast just nu ligger dom iofs i plastpåsar.. och det är fan ännu värre.. jag vill som inte packa upp.. jag vill inte erkänna för mig själv.. nej. jag behöver verkligen utrymme. utrymme för att tänka på mig själv. bara mig själv för en gångs skull. få vara ifrån allt..
jag känner mig bara så jävla ensam.. det jobbigaste är nog att jag känner mig så ensam, även fast jag har folk runt mig hela tiden. det är så svårt att förklara för andra. det här är så jävla tungt och ja. nej jag orkar inte mer..
blir nog ett uppehåll i bloggen just nu.
jag antar ni hoppar av lycka.
om inte. trist för er..

förresten, jag behöver inte nå kommentarer om att 'men det kommer att bli bättre'. självklart kommer det att bli bättre. ni vet, jag är inte dum i huvudet. det är bara just nu jag känner såhär. jag vet inte vad jag kommer känna imorgon.. på söndag.. eller om en vecka. skyll er själv om ni läst. det är inte så att jag nånsin tvingat er att lägga er i. jag skriver  bara för min egen skull. preciiiis som alla andra. aja. hejs.