Ja hej!
Imorgon är det 1 år sedan som jag och alle pratade första gången.
Sedan fortsätter det hela den här månaden, förra året, med första gången. Första smset, första samtalet, första filmen osv osv. Hihi vi brukar skratta lite när vi pratar om den tiden:) allt var så nytt, vi skulle ju lära känna varandra och det ville man göra så fort som möjligt ju!
Första gången vi träffades visste vi att det var vi för alltid.
Det bara är så:)

Hela förra hösten var den bästa på så många olika sätt. Jag brukar säga till alle att han kom till mig i precis rätt tid i livet. Man har hunnit vara tillsammans med andra, man har lärt sig av sina misstag, man har lärt känna sig själv och man vet vad man vill ha och inte vill ha. Mamma hade gått bort bara 6 månader tidigare och jag hade tagit mig igenom den värsta sorgen i mitt liv med en enorm hjälp av pappa & lena, pp, mina syskon och mina vänner.
Alle brukar säga att han hade velat vara där för mig under den tiden, och det hade jag också velat. Vi båda önskar ju såklart att dom hade hunnit träffats och känt varandra, men.. Så ville inte ödet. Livet ville inte att det skulle vara så.

Hösten var bara ett enda stort mys. Efter första gången vi träffades så hade vi uppehåll på 1 dag, sen var vi med varandra varje dag. Även fast han jobbade eller jag jobbade så pendlade vi fram och tillbaka mellan Luleå och Boden. Sent, efter träningar på kvällarna så åkte vi till varandra. Fanns ingenting som var jobbigt. Man var aldrig trött!
Man ville bara kramas och somna bredvid varandra varje dag:)

I början på december kommer jag ihåg att vi i princip bestämde att vi skulle bo i Boden. Alle skulle ändå vara färdig sjuksköterska i maj och jobba i Sunderbyn, så det var som lika långt för honom var vi än skulle bo. Och jag har ju mitt jobb mitt i stan här i Boden, så vi bestämde oss för Boden. Vi sa att vi kanske måste vänta några månader, folk skulle ju tro att vi var knäpp annars som flyttade ihop så tidigt. Haha. Det tog bara nån dag innan vi kom på att vi inte bryr oss ett skit i vad folk tror!
Alle sa upp lägenheten och i slutet på januari så flyttade vi tillsammans :)
Han är världens bästa sambo!
Vi har aldrig bråkat om något här hemma. Såklart vi kan tjafsa om att disken är kvar dagen efter, men det slutar alltid med att vi hjälps åt och pussas medans! Haha!
Har aldrig varit med om det förut, att aldrig bråka.
Åh det är helt underbart!
Om vi någongång tjafsar, vilket kan vara om typ hur ett ord stavas, så pågår det i kanske 10 min. Vi skulle aldrig kunna somna osams!

I februari så började vi prata om att vi ville förlova oss. Varför inte, tänkte vi?
Vi visste att det alltid skulle vara vi två och jag tackar inte nej till en fin ring :)) det var bara en ring som bekräftade våran samhörighet. Vi fixade ringarna, men alle ville bestämt bestämma och planera när det skulle ske:) den 26:e maj när jag kom hem från Turkiet så gjorde han det :)

Sen har vi haft en underbar sommar tillsammans. Även fast alle har jobbat och inte kunnat ha någon semester så har vi tagit vara på varje ledig dag. Om det så var att ligga i sängen en hel dag när det regnade, eller åka och hälsa på hos alles bröder, äta middag hos pappa eller åka och bada när vädret tillät det så tog vi vara på alla dagar.
Och alltid vill vi vara med varandra!

Nåja nu måste jag ta tag i dagen. Tänkte tvätta idag så ska kila ner och kolla om det finns någon tid ledig.
Exakt om en vecka så börjar jag jobba igen! Ska bli skönt att komma tillbaka, och komma tillbaka i rutiner igen:)
Vi skulle laga lasagne till middag idag, mmm!

Tack älskling för vårat första år tillsammans:) fast den 30:e oktober är dagen vi "bestämde" ;)
Ingen kan göra mig så lycklig som du gör mig, varje dag!