9:e november
jag menar inte att jag inte är ledsen. för det är jag. eller jag är mer rädd.. rädd för att allt plötsligt ska gå snett. att jag varit och tänkt positivt helt i onödan.. jag är rädd att min mamma inte längre ska finnas i mitt liv. jag vet det är helt omöjligt, INGENTING kommer att gå så långt. men det är såna saker jag är rädd för.
innan behandlingen började så var jag så ledsen.. rädd. jag kunde inte ens jobba på över 1 vecka. det var allt jag tänkte på. jag sket i allt annat. la allt annat åt sidan. hon är ju det bästa jag har. utan henne skulle jag inte ens vilja leva.
jag vet att allt kommer bli bra. snart är det värsta över, då är det bara strålningen kvar. "bara".. jag kan som inte fatta det. man hör det överallt, att så många människor får det. men inte faan i helvete trodde jag nånsin att min mamma skulle det! det är fan inte rättvist. inte rättvist att nån ska ha det iofs.
jag kan inte heller vara ledsen. jag måste ju vara stark för mammas skull. hon behöver det. jag behöver det. jag behöver att hon är stark så hon klarar sig igenom allt det svåra hon har gjort/ har framför sig. och hon har gjort nästan allt nu. jag är så stolt över henne! min lilla mamma.
och jag VET att det kommer bli bra. snart är det över.. men det har varit en jobbig tid. som snart är över..
iaf, mamma, jag klarar mig inte utan dig och jag är nog världens lyckligaste dotter som har dig som min mamma.
jag älskar dig.
här är hennes blogg för er som vill läsa: http://marre66.blogg.se
LIlla älskade gumman min,allt blir bra ska du se,är inte redo att kasta in handduken än ska du veta.Du ska inte vara ledsen för jag är glad, har bara 2 skitbehandlingar kvar nu, 6 veckor och sen är det värsta över, strålning är ingenting mot cellgift!Jag är så glad att jag har dej och John, blir så lycklig när jag får prata med dej och vara med dej,du är ljuset i mitt liv, utan dej vore jag inget....Kanske låter lite klyschigt men det är sååå sant.Och förresten så är jag inte sjuk, det jag gör nu och framåt är bara behandlingar för säkerhets skull som du vet.De har ju inte hittat något i min kropp som är fel!Och det kommer inte att finnas något framöver heller det är jag säker på, jag ska leva tills jag är 120 och du 100 , vi kom ju överens om det kommer du väl ihåg????Jag älskar dej också, mer än du nånsin kan förstå.Tack för att du finns för mej alltid....puss puss nu ska vi vara nu ska vi vara glada!!!!!!!!!!!
